Sinclair flyttar hemifrån- och får en vän!
Det här är sagan om Sinclair. En liten hittefåtölj som var så skrotig och eländig att ingen ville ha honom…
Han kom till Tygern, ledsen och ensam. Vem vill leka med en sån skrutt? Ingen, de andra möblerna skrattade och frös ut honom. -Se, så gammaldags kläder han har! Se, såna ärr i lacken! Se, så blek och sjuklig han ser ut. Och luktar unket gör han också!
Stackars Sinclair fick aldrig vara med i en enda möbelgrupp.
Men Terese och Anders, som hade träffat på hopplösa fall förut, såg att under all bråte gömdes en svan! De bestämde sig för att göra en ny kostym till stackars Sinclair. En total makeover, faktiskt!
Det slipades, karvades och syddes så det stod härliga till i många veckor… Sinclair tappade nästan modet ibland och tänkte- Blir dom aldrig färdiga! Jag vill ha min nya kostym NU!
På Tygern är man hård men rättvis, ”ska ha” får ingenting. Sinclair fick vackert vänta på sin tur bland andra stackare som också ville ha en ny chans i världen.
Till sist var Sinclair färdig! Och så stilig han blev! Han kråmade sig och speglade sig dagarna i ända.
Så stilig var han att ryktet spreds över älvar, dalar och berg, ända tills det nådde Norrbottens Museum i kungadömet Luleå! Där fick Sinclair visa upp sig bland slöjd och annan grannlåt i 6 månader. Men för varje besökare som kastade beundrande blickar sjönk Sinclairs mod. Var det ingen som ville ta med honom hem? Han var beundrad, men ensam.
Så en dag fick en mycket speciell person syn på honom. Det var kärlek vid första ögonkastet! Sinclair fattade också genast tycke och bestämde sig för att flytta för gott. Trots vedermödor och högvatten ville han flytta genast! Färden gick över forsande älvar… Sinclair var rädd, men fast besluten!
I det nya hemmet blev han genast populär bland de andra möblerna. Den lilla fotpallen var så full av beundran att den sa: – Jag vill ha en lika fin kostym!
Och det fick den! Efter alla sina äventyr hade Sinclair äntligen kommit till ett kärleksfullt hem. En alldeles egen svankkudde fick han till och med! Det var mer än han nånsin kunnat drömma om. Han, som varit hånad och inte fick ingå i de andras grupp, hade ett eget följe och var nu en trendsättare!
Är Sinclairs äventyr över? Det kan man aldrig veta. Men just nu är han precis där han vill vara. Lycka till Sinclair och må du leva länge!
En utmaning! Man tackar;)
Den här fina… tja, högen av trä, resårer och trasig sadelgjord… Ska bli en fåtölj igen;)
Vi har fått nästan fria tyglar! Hela hösten har vi väntat på inspiration och tid… Nu sammanfaller dessa två nödvändiga ingredienser och vi har satt igång på allvar.
Uppdraget är: Fåtöljen ska stå i personalrummet på en skola i Luleå, närmare bestämt Nya Läroverket. Den ska alltså vara hållbar, tåla många lärares bakdelar, vara snygg och inte så fläckkänslig. Den ska matcha gardinen av Marimekkos tyg Vattenblänk.
Steg 1 blev att betsa trädetaljerna och ge dom en liten slöjdfeeling. Vi valde att framhäva träet, lite transparent, men inte överbearbetat. Inga karvsnitt, lite mer sparsmakat. Som vatten…
Steg 2 är Anders nu i full gång med, renovering av själva fåtöljen. Resårerna är tämjda, vissa utbytta. En riktigt fast grundstoppning är på plats och nu lägger vi på överstoppningen av tagel.
Tyget Vattenblänk ser ut såhär.
Vi ska använda tyger i dessa nyanser…
Det kommer att bli kul!
Kökssoffan får ett lyft!
Den här typen av soffa finns lite överallt i Tornedalen. Kanske är vi så vana att se dom att vi glömmer hur vackra dom är! Vet ni att det finns företag som åker hit upp, köper på sig träsoffor, målar dom vita shabby-chic och säljer dom i södra Sverige? Går som smör, tydligen… Vi kan väl behålla dom, bevara ”tornedalen” i dom och njuta av dom i stället?! Ofta är det arvegods, man kanske är less på färgen eller den hårda sitsen… Varför inte tänka lite nytt; måla den, stoppa sitsen och byt till ett fräckt tyg? Eller bara fräscha upp och behåll den härliga genuina tornedalsfeelingen! Alla som provat vet att det finns ingen plats som är skönare att ta en eftermiddagslur på… Låt turistande sörlänningar sukta förgäves! 😉
Just den här kökssoffan behövde mjukare sits och vackert tyg. Det fixar vi;) Ett par kuddar i matchande tyg blir den berömda pricken över i!
Kökssoffan har också en kompis… en liten, nätt och rolig gungstol med en spännande historia. Birgit Niva, som driver Nivagården i Korpikylä, vann nämligen denna gungstol i ett lotteri när hon var ca. 5 år gammal. Den tillverkades av en sjundeklass i byn, så hennes egen storasyster har varit med och byggt den! Snacka om unik möbel! Kan inte minnas att vi byggde något i närheten av den här kvalitén när jag gick i sjuan… Går det utför med träslöjden?
Formen och funktionen på gungstolen var helt perfekt! Lagom gung innan medarna tar emot, smidig och vacker. Men sitsen och ryggplattan i plywood med fasttejpad grön galon? Nja… 😉 Gungstolen ska såklart ha samma vackra tyg som träsoffan.
Efter Tygerns makeover- bra mycket snyggare och skönare!
Kuddarna passar även till den andra soffan i rummet.
Perfa! Imorgon bloggar jag vidare om den härliga Nivagården, som just nu genomgår en förvandling till något ännu bättre! Fortsättning följer… 😉
Tygern i Sköna Hem!
Idag är det frost på marken. Jag tyckte vi behövde lite extra mys till förmiddagsfikat;) Favvochokladen, rättvisemärkt med havssalt och mandel. Lyxade dessutom med en inredningstidning! Jag tänkte hitta lite inspiration för vår farstu…
…kan inte säga att jag hittat någon tidning med ”tema:Farstu” just nu… Men inspiration kan man ju hitta ändå 🙂
Extra intressant blev det när jag hittade ett reportage om redesign! Jättespännande;) Gissa om jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag plötsligt ser…
EkoTygern!! Där, i tidningen, det glossiga läckra inredningsmagasinet!! Under Design by leftovers (som vi följer med intresse, men absolut inte har råd med…) Helgalet! Vem skämtar med oss aprillo?? Shit, vad kul och läskigt… nu kanske fler folk hittar oss? Hur ska det gå?? Man kan få skrämselhicka med mindre… Vi säger som indianerna till Herr Columbus: Hurra, vi är upptäckta!
Vi tar oss i kragen och försöker andas lugnt resten av dagen. Här i Tornedalen ska man ju inte tro att man är nåt, men det börjar bli allt svårare 😉 Och nej, jag har inget pokerface, har aldrig haft…
Spegel spegel på väggen där…
Ett av helgens projekt: Spegel i farstun! Vi fyndade en stor svart ram på loppis och hittade ett tjockt spegelglas i ett förråd. Det borde väl gå att kombinera!
Såklart är spegelglaset lite för smalt, så det blir glipor på sidorna… men close enough tyckte vi!
Standardmått existerar inte i vårt hus… Väggen är också i två nivåer… Så vi täljer till en liten stödkloss!
Anders klippte till bitar av hålband i metall. Det håller glaset på plats och ger fästen att skruva fast ramen i väggen. 2 flugor i en smäll!
Sisådärja! Nån gång i en avlägsen framtid kanske vi döljer stödklossen med en hylla ovanför spegeln. Kanske med belysning? Kanske man kan ha lite förvaring bakom på den sidan som har 6 cm till väggen?
Who knows! Endless possibilities!
Produktutveckling
…kallas det visst…
Dags att börja sticka igen, med sånt busväder!
Vi har även tagit tag i vardagsrummet lite, närmare bestämt nordöstra hörnet… Det har varit en ständigt pågående process ända sedan vi flyttade hit till stugan 2010. Såhär såg det ut då:
Sedan såhär (enorm Ikeasoffa, sedan var det fullt…)
Sommaren 2011 gjorde vi en uppfräschning av väggar, golv och isolering…
…och nu börjar det likna något!
Härliga hörnbänken kommer från tågstationen i Happis (tack, Riitta, för tipset!), Ikeasoffan är borta för länge sen, bokhyllan har blivit öppna hyllor.
Inte färdigt, men på god väg. Ett litet hörn i taget gör vi stugan till vår!
