Vårt senaste kunduppdrag…
…blev snyggt nåt så sanslöst! Vi fortsätter att överträffa våra förväntningar efter 5 år i branchen. Jag tror att det är positivt…
Från början såg den ut såhär. En mycket vacker möbel, men sliten och paret i fråga ville ha något lite tuffare.
Gärna olika tyger, gärna prickar och gärna någon detalj som plockade upp färgen svagt grön (som fanns i andra inredningsdetaljer i hemmet), men utan att det blev för mycket. Så vi gjorde insidan grafitgrå, utsidan prickig och knappar och snören en härlig, sval gammaldags äppelgrön. Den tidigare lösningen i ryggen bytte vi ut mot en rad knappar, för att flirta lite med det prickiga tyget på utsidan.
Resultatet är bland det vackraste vi gjort! En helt formidabel möbel.
Det är bara att gratulera ägarna för god smak! Denna möbel bor nu i en stuga utanför Luleå och vi tackar och bugar för förtroendet.
The Bride to be…
Den här gobiten har vi döpt till The Bride, eftersom hon symboliserar en länge efterlängtad allians… Detta firar vi med en möbel som verkligen får allt man kan drömma om! Vi kommer inte följa några av de praktiska råd vi brukar ge våra kunder. Vi kommer t.ex att välja ljusa tyger, känsliga för fläckar. Vi kommer att förgylla, pryda och vara extravaganta. Vi kommer att skapa en riktig bakelse till fåtölj!
Till att börja med behövde vi en fin grund.
Nästa steg är en riktig förvandling! Slagmetall är riktigt trixigt och något man måste träna många år på för ett perfekt resultat. Som tur är har vi alltid tyckt att perfektion (av det felfria slaget) är totalt överskattat. Så vi kan hantera den lite mer fritt och lekfullt. Men ack som det glänser!
Nu har vi kommit till underkläderna…
Fortsättning följer…
Projekt ”Gamla Stan”
Vad hade vi föreställt oss att vi skulle göra när vi startade vårt företag 2010? Sitta på vår holme med högvatten och pyssla helt ifred i vår verkstad. Inte fatta stora beslut, som drabbade någon annan än oss själva. Sköta oss själva och skita i andra. Bli så skogstokiga vi bara kunde och vara original utan att en enda behövde störas av det. Typ. Men sen kommer människor in i bilden… På något sätt råkade vi trots allt nätverka och utmanas och börja bry oss om samhällsutveckling.
Fördelen med att bo i en håla som saknar det mesta (periodvis, just nu är det på uppgång!) är förstås att man har chansen att skapa allt det där man saknar! Haparanda förändras. På gott och ont. Vi som bor i och omkring staden är glada över stora satsningar som innebär ett utbud av shopping som överstiger de vildaste fantasier man kunde ha när man gick på högstadiet och sparade hela året för att åka till Luleå för en shoppingdag per år. Nu åker man snarare från Luleå och hit. Men något vi sörjt över är att innerstaden blir lidande. Som i så många andra små städer hinner inte stadskärnan med i förändringen och ger upp i stället för att hitta sin nya roll i samhällets ordning. Men inte längre! Lokala krafter, med vår nya, läskigt energiska, kulturchef Jytte i spetsen, samlar nu alla resurser för att lyfta det ”gamla Haparanda” och rusta det för nya tider! Haparanda ska vara en stad att bo i, inte bara en stad att besöka.
Vi blev inblandade i ett tidigt skede (eftersom jag inte kan hålla käft…) och har åkt berg-och-dalbana ända sedan hösten 2013 med känslan av att ha tagit oss vatten över huvudet… Inte så lätt när man får så många idéer, blir så uppeldad av möjligheterna, och samtidigt tvivlar på sin kompetens och undrar om det inte finns någon med utbildning som borde vara bättre lämpad? Vi fick uppdrag som inte var ens i närheten av vad vi hittills gjort och vi spjärnade emot en hel del och gjorde oss besvärliga. (Mest jag, Anders höll sig undan bäst han kunde. Olika strategier för olika personligheter.) Men inte hjälpte det! Det finns envist folk även på kommunen… 😉 Tur det, såhär i efterskott! När den första etappens resultat invigdes under Stadsfesten den 6.e juni kunde vi andas ut och vara riktigt stolta över vår insats. Jag tror att både vi och många andra verkligen har utmanat sig själva och resultatet är riktigt bra!
Eller vad tycks? Såhär såg Storgatan ut när jag och Anders i vild förtvivlan gick runt och fotade och funderade över vad man skulle kunna göra åt eländet…
Vi började skissa. Vi slet vårt hår. Vi började om. Med tanke på att jag gått konstskola måste jag säga att jag är pinsamt dålig på att rita… Till sist tog jag till akvarell för att få fram något som någon kunde ha nytta av. Det hjälper ju inte att visionen är snygg i mitt huvud; om jag inte kan få andra att se vad jag ser så är det svårt att ”sälja in”… Sälja förresten… Allt jag kan om att sälja har jag lärt mig på Systembolaget. Där jobbar man så att säga tvärtom 😉 Så många utmaningar i detta liv! Detta är mina tidiga visioner för hörnet vid Skatteverket, samt Nya Konditoriets uteservering.
Efter många om och men och inblandning av mycket duktigt folk ser Storgatan nu ut såhär! 3 ytor pryds av konstgräs: De 2 mötesplatserna vid Skatteverket och Gallerian, samt Nya Konditoriets uteservering. Snyggt! Färgglada bänkar, snygg skyltning och Norrskenet i Gallerians höga fönster är prickarna över i!
Storgatan knyts samman med nya, snygga skyltar och pryds av virkade blommor.
Vårt fina bibliotek har fått en snygg entré som matchar insidan! Det är kul att läsa 😉
En av de tomma affärslokalerna används som utställningshall, med sina många fönster mot gatan. Just nu en fantastiskt fin fotoutställning med tema Haparanda, förr och nu.
Det är omöjligt att nämna alla som hjälpt till, men jag nämner i alla fall några. Jag och Anders har designat mötesplatserna och bänkarna. Corrotech, Resursverkstan och Skanska har hjälpt oss med metallarbete, snickeri och markarbete. Konstnär Susanna Sivonen har tagit fram den nya entrén till biblioteket tillsammans med förskolebarn i Haparanda. Viktoria Kondos har skapat det fantastiska Norrskenet i Gallerians entré (längtar tills det blir mörk höst, så att man får se det upplyst inifrån), Viktoria Ferm har tagit fram presentationer av Gallerians företagare till skyltfönstret, Erika Sundberg har gjort i ordning tomma affärslokaler för utsmyckning, i väntan på nya hyresgäster, Medborgarskolans Virkhäng har smyckat gatan med virkade blomster, Printmark har tagit fram nya skyltar till Storgatans företag, Stefan Haapaniemi har gjort den fina fotoutställningen i en av dessa tomma lokaler, Nya Konditoriet har skaffat snygga utemöbler, fastighetsägare har ställt upp med lokaler och mod… Listan kan göras lång… Jytte Rüdiger har varit spindel i nätet, projektledare, pain in the ass (när det behövdes) och energikick! Utan henne, inget projekt ”Gamla Stan”!!
Det är faktiskt ännu snyggare än det var i mitt huvud förra hösten! Och vi är inte färdiga, detta var bara startskottet för det nya ”gamla” Haparanda 🙂
Färgglada lyktor!
Nu är det snart sommar och jag blev tvärless på att alla lyktor är svarta och grå. Men i stället för att gå och köpa nya tog jag fram alla våra färgrester och en pensel.
Sådärja! Lite färg gör susen 😉
Några av lyktorna har jag slipat med sandpapper för att få dom lite shabby chic. En del är målade med vattenbaserad lackfärg, andra med matt väggfärg. Det finns färg man kan använda direkt på rostig metall, men jag struntar helt ohemult i att färgen kanske inte sitter som berget och kanske släpper den igenom rost om jag har lyktorna ute. Så mycket bättre! Jag gillar rost. Ibland kan man med gott samvete strunta i underarbetet. You only live once, liksom.
Här i Tornedalen har vi midnattssol. Så när ska jag tända mina lyktor? Men faktiskt är en ju en lykta vacker även när den inte är tänd. Skapa blickfång i trädgården!
Sedan, framåt småtimmarna och när sommaren går mot sitt slut, finns alla vackra lyktor inom räckhåll. Dessutom kan man gott och väl tända ljus även om det inte är mörkt ute, bara för mys.
Har du tillräckligt mycket att göra utan att måla om dina lyktor? Kom till vår gårdsbutik och ta en titt på våra i stället. Kanske hittar du just vad du letat efter till din altan! Vi öppnar i juni 🙂
Vi återupptar ett stordåd!
För några år sedan fick vi tag i dessa vackra (hrm) möbler som annars skulle kastas. De stod länge i vår verkstad och tog upp ofantligt mycket plats, efterom vi inte hade tid att fixa dom… Men våren 2013 tog vi oss tid! Vi hann nästan med de båda fåtöljerna… Nu har vi åter plockat upp tråden och ämnar färdigställa en superläcker soffgrupp.
Det är en 3-sitssoffa och 2 fåtöljer, med vackert skuret trä, lejontassade ben, resårer och sittdynor. Vi anade (med vårt högt utvecklade sinne för kvalite) att skumgummidynorna inte var original… Vi föredrar dunkuddar i möbler av det här slaget, så vi gör nya dynor när vi ändå håller på 😉
Det handlar om helrenovering, ny sadelgjord och resårknytning, ny stoppning- hela rubbet! Dessutom ger vi oss på träet! För att framhäva det vackra mönstret ytterligare målar vi det svart och slipar sedan fram träskärningen. Det ger mer kontrast och modernare look, dessutom är det en mer neutral bas för tyget.
Fortsättning följer!
När Östlingarna själva får välja…
Skomakarns barn och allt det där ni vet… Vår egen soffa, som vi fyndade för några hundralappar för flera år sedan, har fått vänta och vänta medan vi klätt om möbel efter möbel åt andra. Avundsjukt har den stått i ett hörn av verkstan och tittat uppgivet på hur alla andra fått nya fina kläder.
Men under mellandagarna satte vi fart! Vi har jobbat på den mellan varven i 3 år (helrenovering) och nu var det egentligen bara tyget kvar.
Vårt första riktiga försök på djuphäftning! Så läckert när knapparna ligger djupt in i stoppningen med snygga veck. Öronen fick en egen tygsnutt, det fanns inte en chans att dra tyget runt annars. När man djuphäftar är det enkelt att gömma en skarv bakom ett veck. Simsalabim! Vi gillar mönster och skulle valt det även på insidan…men knapparna skapar tillräckligt mycket mönster.
Så det satte vi på utsidan i stället 😉
Nu tronar den i vårt vardagsrum! Våra 2 katter Lovis och Marlon hjälper till att testa hållfastheten på tyget…
Det är första gången vi haft en möbel som vi på allvar varit rädda om. Så nu gäller det att hitta den ultimata metoden att undvika kattklös… Än så länge funkar det bra med feromonspray på soffan, samtidigt som vi piffar upp klösträdet och en eller annan matt med kattmynta då och då. Kattmyntan drar uppmärksamheten till sig medan feromonsprayen gör att soffan är en trygg zon som inte behöver doftmärkas med klös. Får se hur länge det funkar 😉
Vinterfin julros
Vackert tyg på denna, troligen till och med handvävt. Men så småningom blir det förstås slitet.
Vi har helrenoverat sitsen, som var väldigt trasig invändigt. Träet har vi slipat (ganska mycket, det var betsat i en ekaktig, flammig ton). Det fräscha, ljusa träet som kom fram har fått ett lager lack. I ryggen satt det förut 3 knappar, men när vi tog isär den hittade vi tecken på en annan originallösning. Den tyckte vi var fin, så vi återställde den detaljen 😉 2 knappar i stället för 3 och möbelsnöre som ger en rak modell lite mer form. Möbelsnöret runt armstöden mot ryggen är också en detalj som hjälper till att sträcka tyget och ger hög finish 🙂
Riktigt ljus och vinterfin blev den, som en julros! Kunden var smart och beställde också 2 matchande kuddfodral till soffan, som knyter ihop möblemanget. Imorgon får den komma hem!
Basturelax- makeover!
Den här arbetsplatsen i Haparanda har en bastu i källaren. Härligt! En bastukammare hade dom också, med mjuka rottingmöbler.
Nymålat, möblerna finns, bastun finns… men var är myset? Och vilken insyn! Man kontaktar såklart oss 😉
Vackra tyger valdes ut… In med lite färg! Vi sydde och satte in bortåt 200 knappar i olika färger… Till sist monterade vi det hela, med gardinstångslösning och allt. Linne måste strykas!
Smidigt att låta oss göra rubbet, eftersom de själva har egna jobba att göra. Och visst blir det skillnad!
Fix och färdigt! Nu är det bara att inviga 🙂 Att arbeta bra ihop är viktigt, men att ibland bara umgås och prata om annat kan vara minst lika viktigt!
